Blombudets glamourösa vardag

När jag bodde i Göteborg så jobbade jag under merparten som blombud.

Att helt enkelt bara lömna blommor till människor som av någon anledning tycktes fötjäna det. När man tänker på det så torde ju människor bli ganska glada över att få blommor. Det blev merparten också.

Sen fanns det en liten del av människor som inte alls blev glada, utan gnällde för att det minnsan inte tar 20 min att köra från olskroken till partille. Rent instinktivt så vill man ju bara försvara sig och förklara att man faktiskt har fler än 1 bukett att köra ut. Det var ju trots allt ett snitt på ungefär 30 bud per dag och bil. med andra ord mer om någon var sjuk eller dylikt.

Jag hade i början svårt att förstå varför människor skulle bli så arga. Men efter ett tag så insåg jag att det faktiskt hade mer att göra med de faktum att butikerna som skickar buden ofta ringde innan för att kolla om personen i fråga var hemma. och att de dessutom satt och berättade vilka tider vi skötte våra hämtningar hos dem.

Och som alla vet så finns det vissa kunder som inte borde få sådan information. Helt enkelt för att de är grininga jävlar som inte gör annat än gnäller hela dagarna.

Men... För det mesta så var kunderna överlyckliga och detta är nog ett av de jobben jag trivts bäst med. Jag har när jag lämnat blommor fått kramar av stora muskelberg på gymmet. Jag har blivit bjuden på åtskilliga fikapauser och till och med fått erbjudanden om hemlagad lunch.

Det var ett bra jobb det.