maj 23, 2009

En helt vanlig liksanering (VARNING FÖR KÄNSLIGA)

!OBS! Varning för känsliga läsare utfärdas då detta handlar om en riktig liksanering.

Jag har som sagt hittat ett nytt jobb. För det mesta så handlar det om att ta hand om myror, getingar, kackerlackor och vägglöss. Då och då så blir tyvärr tvungna att ta hand om liksaneringar.
I just detta fall så var det en stackare som inte längre hade någon direkt daglig kontakt med sin familj. Han hade kollapsat hemma en dag i sitt boende och legat där i tre veckor innan han upptäcktes. Sedan liket blivit bortforslat så tar det ca en vecka innan vi kommer dit för att ta hand om diverse likvätskor och dofter.

Om ni inte visste, när vi dör så börjar allting i vår kropp att förmultna och brytas ner till vätska. Allting blandas och sipprar ut genom kroppsöppningar och liggsår och dylikt.

När vi kommer till platsen så är liket som sagt bortforslat men all likvätska ligger kvar på golvet och har fått smutsa ner både möbler och mattor. Det vi gör är sedan att se till att ta hand om allting som kommit i kontakt med dessa vätskor. Helt enkelt se till att det hamnar på omedelbar förbränning.

I detta fall så hade vi lite tur och lite otur. Han hade "bara" legat 3 veckor vilket är förvånansvärt lite. Dock så bodde han ganska trångt med mycket skräp runt omkring sig, vilket leder till en himla massa sörja på en himla massa grejer.

Allting i förslutna säckar, alla möbler plastas in. Golvet rivs sedan upp och innesluts i påsar, sedan tar man hand om finjobbet. Se till att tvätta betonger med starka grejor så att lukt och återstående vätskor inte har något att leva på. Tack och lov hade det inte hunnit tränga ner i betongen, då hade det nämligen blivit ytterligare några dagars jobb.

Sen på med ångmaskin som slänger ur sig starkt dofthämmande medel för att se till att all lukt som satt sig inte får lov att vara kvar.

För att sammanfatta lite så kan vi väl säga som så att lukten sitter kvar på mig flera timmar senare trots att jag hade heltäckande overall och mask.

Den doften är bland det värsta jag har varit med om och jag blir så smått orolig i magen så fort jag tänker på det. Och jag är inte den typen som är känslig av mig, det kan alla som känner mig intyga.

Men aldrig igen... hoppas jag=/

3 kommentarer:

pabbie sa...

bra gig!

Anonym sa...

Va?!?
Har du börjat blogga igen Murpshter!

Murphy sa...

lite på sniskan=)då och då... motivationen finns igen, men inte tiden=(